Eppoförordningen och PIF-direktivet
Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (Eppoförordningen) ligger till grund för Europeiska åklagarmyndighetens (Eppos) funktion.
I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (PIF-direktivet) definieras vilka brott som anses påverka EU:s budget.
Detta är grunden för Europeiska åklagarmyndighetens materiella behörighet, vilken fastställs i artikel 22 i Eppoförordningen. (I artikel 22 i Eppoförordningen hänvisas till ett antal brott som följer av EU-rätten och som ingår i PIF-direktivet.)
Alla deltagande medlemsstater omfattas av PIF-direktivet i samma utsträckning. Medlemsstaterna får själva välja former och tillvägagångssätt när de införlivar direktiven i sin nationella lagstiftning. För Eppos vidkommande innebär detta att det inte finns någon gemensam strafflagstiftning i Europeiska unionen. Genom PIF-direktivet säkerställs emellertid en harmoniserad behörighet i alla medlemsstater som har gått med i Eppo när det gäller de brott som Eppo utreder och lagför.
I sina utredningar och lagföringar utgår Eppo från de nationella brott som kan utläsas i respektive medlemsstats strafflagstiftning av den europeiska delegerade åklagare som för Eppos räkning har utsetts som ansvarig för hanteringen av utredningarna och lagföringarna i det aktuella ärendet. Som en del av sina anmälningar enligt artikel 117 i Eppoförordningen har de deltagande medlemsstaterna lämnat in förteckningar över relevanta nationella brott.
Medlemsstater som deltar i Eppo
För närvarande deltar 22 medlemsstater i Eppo. Konceptet med fördjupat samarbete (artiklarna 326–334 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) innebär att ett antal medlemsstater kan komma överens om att eftersträva ett gemensamt mål, särskilt inrättandet av Eppo (artikel 86.1 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), även om de andra medlemsstaterna väljer att avstå från att delta.
Under förhandlingarna om Eppo bekräftade 20 av medlemsstaterna att de ville inrätta myndigheten. Dessa utgjorde därmed de deltagande medlemsstaterna när Eppoförordningen antogs 2017.
Med undantag av Danmark kan fler medlemsstater välja att delta i det fördjupade samarbetet om Eppo vid ett senare tillfälle. Deras deltagande måste bekräftas av Europeiska kommissionen.
Fram till idag har ytterligare två medlemsstater valt att delta:
- Kommissionens beslut av den 1 augusti 2018 om bekräftelse av Nederländernas deltagande i det fördjupade samarbetet om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten.
- Kommissionens beslut av den 7 augusti 2018 om bekräftelse av Maltas deltagande i det fördjupade samarbetet om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten.
Rättsliga instrument som antagits av Europeiska åklagarmyndighetens kollegium
I Eppoförordningen föreskrivs ytterligare rättsliga instrument för att utveckla och styra Eppos interna beslutsfattande. De viktigaste instrumenten är
- Europeiska åklagarmyndighetens interna arbetsordning, i dess ändrade lydelse tills vidare,
- beslutet om permanenta avdelningar, i dess ändrade lydelse tills vidare,
- beslutet om de permanenta avdelningarnas funktioner och förfaranden, i dess ändrade lydelse tills vidare,
- olika riktlinjer, t.ex. operativa riktlinjer för utredningar, övertagande av förfaranden och hänskjutande av ärenden, riktlinjer för förenklade förfaranden och delegering av de permanenta avdelningarnas befogenheter och kollegiets riktlinjer för tillämpning av artikel 31 i Eppoförordningen.
Samarbete med Europeiska åklagarmyndighetens övriga partner
I samband med sina utredningar och lagföringar samarbetar Eppo med många olika partner, både inom unionen (myndigheter i deltagande och icke deltagande medlemsstater, unionens institutioner, organ och byråer) och utanför unionen (myndigheter i tredjeland, internationella organisationer).
I sina anmälningar enligt artikel 117 i Eppoförordningen har de deltagande medlemsstaterna utsett sina respektive myndigheter som ska samverka med Eppo.
För att underlätta samarbetet har Eppo ingått ett antal samarbetsavtal med myndigheter i både deltagande och icke deltagande medlemsstater samt med partner på unionsnivå, t.ex. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), Eurojust, Europol, Europeiska revisionsrätten och Europeiska investeringsbanksgruppen.
Dessutom har de viktigaste partnernas grundläggande rättsakter ändrats för att spegla deras anknytning till Eppo: Eurojustförordningen, Olaf-förordningen och Europolförordningen.
Skydd av personuppgifter och allmänhetens tillgång till handlingar
Se Europeiska åklagarmyndighetens rättsliga ram för skydd av personuppgifter.
Eppo har ett offentligt register över myndighetens handlingar, som kan användas för att söka efter de ovannämnda och andra av Eppos rättsliga handlingar.