Bakgrund

Inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) pågick i nästan 25 år. Några viktiga datum:

Under ett möte med ordförandena för European Criminal Law Associations vid universitetet i Urbino (Italien) 1995 lanseras idén om ett europeiskt rättsligt område för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. En expertgrupp under ledning av professor emeritus Mireille Delmas-Marty får i uppdrag att utarbeta vägledande principer för det straffrättsliga skyddet av EU:s finansiella intressen inom ramen för ett enda europeiskt rättsligt område.

Expertgruppen lägger fram en rapport med titeln Corpus Juris: Introducing penal provisions for the purpose of the financial interests of the European Union (Corpus juris om straffrättsliga bestämmelser om skyddet av Europeiska unionens finansiella intressen). I Corpus juris bibehålls den traditionella åtskillnaden mellan straffrätt och straffrättsligt förfarande. De första 17 artiklarna behandlar frågor kring materiell straffrätt, medan artiklarna 18–35 innehåller principer och regler för straffrättsligt förfarande, däribland förslaget om inrättande av en europeisk åklagare. Tanken med Corpus juris är att den ska tillämpas över medlemsstaternas hela territorium. Corpus juris omfattar emellertid även en subsidiaritetsklausul som gör den nationella lagstiftningen tillämplig om det finns luckor i Corpus. Klausulen gäller i första hand förfarandet före rättegång, vilken den nationella domstolen tar över med den europeiska åklagaren närvarande under rättegångsstadiet för att säkerställa kontinuitet i förfarandet och likabehandling av dem som utreds för brott trots skillnaderna mellan de nationella systemen.

Två viktiga uppföljningsstudier genomfördes:

2000: Corpus juris 2000 (”Florensförslaget”) är en uppföljning av 1997 års projekt och syftar till att analysera Corpus Juris genomförbarhet i förhållande till medlemsstaternas lagstiftning. Denna omarbetade version har kvar den ursprungliga strukturen med 35 artiklar.

2003: Undersökningen Penal and Administrative Sanctions, Settlement, Whistleblowing and Corpus Juris in the Candidate Countries samordnas av Europeiska rättsakademin med professor Christine Van den Wyngaert som vetenskaplig samordnare. Undersökningen omfattar en bedömning av hur Corpus Juris kan införlivas i de central- och östeuropeiska kandidatländernas rättsliga system.

I december 2001 offentliggör Europeiska kommissionen sin grönbok om straffrättsligt skydd av Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen och inrättande av en europeisk åklagare. Detta är ett viktigt steg mot det som sedan kommer att bli Europeiska åklagarmyndigheten. Syftet med grönboken är att hitta praktiska lösningar för genomförandet av det ambitiösa och innovativa projektet med en europeisk åklagare. Kommissionen noterar att författarna bakom Corpus juris föreslår en hög nivå av harmonisering av den materiella straffrätten, men anser att en sådan harmonisering måste stå i proportion mot de särskilda målen med det straffrättsliga skyddet av gemenskapens finansiella intressen. Debatten är begränsad till minimikravet för att den europeiska åklagaren ska kunna bedriva en effektiv verksamhet.

Corpus juris, och i synnerhet den efterföljande utformningen av Eppo, är allmänt rådande under många år och diskuteras flitigt i Europaparlamentet och medlemsstaterna av nationella parlament, regeringstjänstemän och akademiker. Den skapar ett stort intresse bland akademiker i Latinamerika och Kina, och den används som modell för de central- och östeuropeiska kandidatländernas straffrätt inför deras anslutning till unionen.

Genom Lissabonfördraget fastställs den länge eftersträvade rättsliga grunden för inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten. Enligt artikel 86 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (som infördes genom Lissabonfördraget) får rådet – genom ett enhälligt beslut efter Europaparlamentets godkännande – inrätta en europeisk åklagarmyndighet ”som baseras på Eurojust”. I artikeln föreskrivs även att en grupp om minst nio medlemsstater på eget initiativ får begära ett beslut av rådet och inrätta Europeiska åklagarmyndigheten genom ett fördjupat samarbete.

Under åren efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget utför kommissionen ett förberedande arbete , bland annat genom expertarbetsgrupper, samråd med berörda parter och ytterligare vetenskapliga undersökningar.

I juli 2013 presenterar kommissionen sitt förslag till förordning. Syftet är att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten och fastställa dess behörigheter och förfaranden. I förslaget utformas Eppo som ett oberoende EU-organ med behörighet att styra, samordna och övervaka brottsutredningar och lagföra misstänkta personer i nationella domstolar i enlighet med en gemensam lagföringspolicy. När det gäller fastställandet av brott som riktar sig mot unionens finansiella intressen hänvisar förslaget om Eppo till lösningarna i det föreslagna PIF-direktivet.

I oktober 2017 antar rådet förordningen om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten. Förordningen offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning den 31 oktober 2017 och innebär att Eppos mandat fastställs.

Detta datum är viktigt med tanke på den följande sammanfattningen (artikel 120): Europeiska åklagarmyndigheten ska åta sig de utrednings- och lagföringsuppgifter som den tilldelats genom denna förordning vid en tidpunkt som ska fastställas genom ett beslut av kommissionen på grundval av ett förslag från den europeiska chefsåklagaren när Europeiska åklagarmyndigheten har inrättats. Kommissionens beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det datum som kommissionen ska fastställa får inte vara tidigare än tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

Detta innebär att Eppo inte kan inleda sin operativa fas förrän tidigast den 20 november 2020. Ett datum ska fastställas av Europeiska kommissionen på grundval av ett förslag från den europeiska chefsåklagaren.

2019: Den första europeiska chefsåklagaren, Laura Kövesi, utses av rådet den 14 oktober 2019. Hennes utnämning bekräftas av Europaparlamentet några dagar senare.

2020: Rådet utser 22 europeiska åklagare, en för varje deltagande medlemsstat, den 27 juli 2020. De europeiska åklagarna och den europeiska chefsåklagaren avlägger en högtidlig försäkran inför EU-domstolen den 28 september 2020.

2021: Eppo inleder sin verksamhet den 1 juni 2021, efter att Europeiska kommissionen officiellt bekräftat startdatumet den 26 maj 2021.

2022: Eppo utfärdar sin första årliga rapport.

Fotnoter

Texten är en bearbetning av:

• Francesco De Angelis. The European Public Prosecutor’s Office (EPPO) – Past, Present, and Future
• Mireille Delmas-Marty et al. Corpus Juris: Introducing Penal Provisions for the Purpose of the Financial Interests of the European Union (Paris: Economica, 1997)